Om jag vore butikschef...

Kläder, kläder, kläder. Tröjor, byxor, blusar - svart, grått och lite silver. Men det krävs armstyrka för att sära på galgarna på de överfulla ställningarna. Tröjorna trasslar ihop sig med byxorna och fem par ramlar i golvet om man vill ta fram och titta men hur ska man annars hitta något, allt har ju nästan samma färg och man ser på sin höjd en linning eller ärm. Mellan alla V-ringade hänger en med U-ringning, hur skulle man hitta den utan att lyfta fram? Ok, det få bli en sån men då ska man leta efter rätt storlek, för de hänger ju inte i någon särskild ordning, stora o små omvarann. Varje plagg har en lapp med pris o storlek men den sitter på ett snöre inne i plagget, så det är bara att rota! Alla tröjor måste fram, så att man kan fiska upp lappen o läsa. Tills man konstaterar att man är den största människan i hela landet och så stora plagg kan de faktiskt inte sy. Aha, det är därför man bara ser små människor i butikerna, de andra spenderar sina pengar på utländska postorderfirmor som hängt med i utvecklingen, kvinnor blir allt större! Om man dessutom har mage att påpeka att en spegel intill hyllan med hattar och mössor skulle vara ett smart säljtrix, då får man förstås skylla sig själv att man får sin påse och växel med ett: Här! Tja, det borde inte vara så svårt att konkurrera..?!